Historia

Turkisk Van kan sägas vara en angoravariant och angoran är en gammal ras som faktiskt var vår vanligaste raskatt på 1600-1700-talet. Den Turkiska Vanens födelse går dock endast tillbaka till 1955. Då befann sig två kattintresserade engelskor vid sjön Van i östra Turkiet. Där fick de se långhåriga angoratypade katter som var vita med kastanjeröd svans och med kastanjeröda fläckar i pannan. Ibland hade de också "Allahs tumavtryck", det vill säga en röd fläck på ryggen. De två engelska damerna förvånades över att katterna verkade helt orädda för vatten och ofta simmade i bäckar och vattendrag. De beslöt att ta med ett par Turkiska Vankatter hem till England. 1959 importerades ett par katter för att bredda avelsbasen, och på 1980-talet har ytterligare några Turkiska Vankatter importerats till England från Turkiet.

Turkiska Vankatter har även importerats från Turkiet av uppfödare i andra länder än England. Svenskan Eva Björkman, som på 1950-talet bodde i Ankara, hade med sig två Turkiska katter, en dräktig sköldpadd-vit hona och en rödtabby unghane, när hon flyttade hem 1959. De registrerades i Independent SNRF som Turkisk Angora, men typen var samma som de engelska Turkiska Vankatterna. 1976 föddes i Eva Björkmans uppfödning en röd-vit hane med rätt färgfördelning för Turkisk Van. Katten hette Lord Yerli av Ankara och köptes av Kurth Wahlberg, uppfödare av Turkisk Van i SVERAK. Lord finns med i stamtavlan hos många av de svenska Turkiska Vankatterna.

Standard

Den Turkiska Vanen, eller "turken" som den ofta kallas till vardags, är en medelstor katt. Den är lång i kroppen men ändå muskulös och kraftig. Benen är av medellängd och tassarna är runda med tofsar mellan tårna. Svansen är av medellängd och buskig. Huvudet är triangelformat. Nosen är medellång och rak. Öronen är stora, välpälsade och sitter högt på huvudet. Pälsen är semilång, av silkig kvalité och saknar underhull samt är mycket lättskött. Färgen är kalkvit utan spår av gult. Idealet har bara färgad svans och två fläckar i pannan skilda av en vit bläs, men standarden säger att extra kroppsfläckar inte är diskvalificerande vid bedömning. Svansen är svagt ringad och även övriga fläckar kan vara något randiga.

Turkisk Van är också godkänd i creme-vit, men hittils har bara några enstaka creme-vita turkar fötts i Sverige. I England finns det dock en del turkar med denna färgvariant. Sedan 1991 finns det även svart-vita och brunagouti-vita katter (samt givetvis även sköldpadd-vita) turkar och även dessa färger är godkända från 980101.

Temperament

Den Turkiska Vanen har ett rykte om sig att den tycker om att bada (inte att förväxlas med "badas" som ju är en helt annan sak). För en del turkar stämmer detta, men inte för alla. De flesta turkar gillar dock att leka med vatten så att det stänker och plaskar. Turkar är mycket personliga, charmiga och sällskapliga. De småpratar gärna och svarar på tilltal. De är nyfikna, livliga och intelligenta. De gillar alla som vill leka med dem, särskilt om de får apportera. Det är nämligen favoritleken hos väldigt många turkar. Turken vill gärna följa med matte eller husse överallt i huset. Den vill nämligen absolut vara med i händelsernas centrum. När turken själv får vara i centrum för all uppmärksamhet trivs den allra bäst och spinner ljudligt.

Färger

Inom Independent är flera olika färger (men med samma strikta färgfördelning) på Turkisk Van godkända men inom FIFe var tidigare endast färgerna röd-vit och cremé-vit godkända. I Turkiet förekommer flera färger och det var bara en slump att de två engelska damerna 1955 råkade träffa just röd-vita katter.

1991 importerades två turkhonor till Sverige från England. Den ena var sköldpadd-vit och den andra sköldpadd-agouti-vit. De båda honorna har givetvis använts i avel så nu finns det förutom röda och cremé även svarta, brunagouti och sköldpadd-vita Turkisk Vankatter i Sverige. Målsättningen har hela tiden varit att få de "nya" färgerna godkända inom FIFe och 961108 togs ett stort steg framåt i det arbetet på Stockholms Kattklubbs utställning i Nacka.

För att nya färgvarianter ska kunna bli godkända måste man kunna visa upp minst 15 katter över 6 månaders ålder och gärna kunna visa på flera generationer x-färgade (namnet x-färgade kommer av att när katter med icke godkänd färg ställs ut så får de färgbeteckningen x i stället för den vanliga bokstaven) katter. Dessa ska bedömas av en majoritet av FIFe:s domar- och stambokföringskommitté som tittar på nedärvning, stabilitet i anlagen, hur väl katterna stämmer överens med katter i godkända färger och standarden och mycket mer. Till sin hjälp har de ett kompendium med bilder på presenterade katter och deras stamtavlor.

För oss som var där var det en mycket nervös stund medan domarna studerade katterna och stundtals diskuterade mycket livligt med varandra om olika detaljer. Flera generationer x-färgade turkar var uppe hos domarna och gjorde på sedvanligt turkmaner sitt bästa för att charma dom. Lättnaden var därför stor när domarna till sist var klara och deras ordförande, Ole Magne Grytvik från Norge, tog till orda och, med turken Blacky elegant draperad över axeln, berömde det arbete vi lagt ner och meddelade att domarkommitten kommer att rekommendera ett godkännande av de nya färgerna på FIFe:s nästa årsmöte.

På FIFe's generalförsamling 970530 så godkändes till sist dom nya färgerna och från och med 980101 är alltså även svart (med tillhörande brunagouti) godkända färger på Turkisk Van. Uppfödare av Turkisk Van världen över tackar dom som har lagt ner mycket möda och ett enormt arbete på detta!

 Rasstandard

(Texten är hämtad från Vangorans Hemsida)